Många Disneyfilmer är riktiga tårdrypare, men Lilo & Stitch är särskilt stark i den kategorin. Med en berättelse som behandlar stora förluster såväl som glädjen i att hitta en ny familj, får de bästa citaten från Lilo & Stitch oss att längta efter vår egen ’ohana.
För den som behöver fräscha upp sin hawaiianska betyder ’ohana familj – ett ord som alla som älskar Lilo & Stitch alltid kommer att minnas.
De sörjande systrarna Nani och Lilo hittar en tokig, men ändå bedårande, liten alien vid namn Stitch. Naturligtvis lyckas han ta sig in i deras hjärtan och blir en älskad medlem i deras lilla familj, fylld av oändlig kärlek och värme. Filmen växlar mellan att vara hjärtevärmande och rolig, vilket gör den till den perfekta blandningen för barn att lära sig vikten av att välja sin egen familj – utan att det blir alltför sorgligt. Här är några av de bästa citaten från Lilo & Stitch som får oss att längta efter vår ’ohana.
"Och du tycker bättre om mig som syster än som en kanin, eller hur?"
Under ett av Lilo och Nanis mest intensiva gräl skriker Lilo att Nani borde sälja henne och istället köpa en kanin. Trött och frustrerad svarar Nani att en kanin skulle uppföra sig bättre än Lilo. Det är både smärtsamt och relaterbart, eftersom de flesta någon gång har sagt sårande saker till sina nära och kära i stundens hetta.
Efter bråket går Nani för att trösta Lilo och ber om ursäkt för att hon skrek. Lilo, i ett ögonblick av mognad, säger att det är deras uppgift som systrar.
Scenen belyser också den svåra övergången från att vara en äldre syster till att bli en slags förälder när Lilo säger att hon tycker bättre om Nani som syster än som mamma. Hon känner sig dock fortfarande osäker och frågar därför om Nani tycker bättre om henne som syster än som en kanin. Utanför sitt sammanhang kan repliken låta ganska löjlig, men i själva verket är det en av de mest hjärtskärande scenerna i filmen.
"Det är jag igen. Jag behöver någon som kan vara min vän. Någon som inte springer iväg."
Lilo kanske läser sin systers dagbok, men Nani får också ta del av några av Lilos innersta tankar – som när hon råkar höra sin lillasyster be en bön om att få hitta en vän. Även om Nani har gått igenom samma svåra förlust som Lilo, oroar hon sig naturligtvis för hur den unga flickan hanterar sina känslor, särskilt eftersom Lilo har svårt att passa in socialt.
Gruppen som Lilo ser som sina "vänner" beter sig som riktiga mobbare, och i verkligheten vet Lilo knappt hur en riktig vän ska vara. Lilo ber vid sin säng: "Det är jag igen. Jag behöver någon som kan vara min vän. Någon som inte springer iväg." Det mest hjärtskärande med detta är att det inte är första gången Lilo ber den här bönen. Det är tufft för tittarna att se en så smart, söt och livlig liten flicka kämpa så hårt – och ännu svårare för Nani.
"HIIIIIIIIIII."
Vem kan påstå att Stitch inte är en riktig charmör? När han möter Lilo för första gången på djurhemmet, lägger den kvicktänkta utomjordingen märke till en affisch på väggen där en flicka kramar en hund. I ett försök att få Lilo att bli vän med honom – och samtidigt hjälpa honom undvika sin skapare – döljer han några av sina mer ovanliga egenskaper, kramar Lilo och säger: "Hiiiiii."
Vissa barn kanske skulle bli lite skrämda av hur brett Stitches leende är (snarare en grimas om vi ska vara ärliga), men inte Lilo. Trots att både Nani och djurhems-arbetaren avråder från adoptionen, är Lilo övertygad om att han är den perfekta "hunden" för henne.
"Chefen är en vampyr. Han ville att jag skulle gå med i De Odödas Legion."
Lilo och Nani har det redan tufft ekonomiskt, så det är långt ifrån idealiskt när Nani blir av med sitt jobb. Som den beskyddande storasyster hon är försöker Nani skydda Lilo från att känna skuld över den roll hon spelade i att Nani blev avskedad, efter att Stitch ställde till en scen på hennes restaurang.
Det finns många lögner Nani skulle kunna dra till med, men den hon väljer är inget mindre än ikonisk. För att förklara för Lilo varför hon förlorade sitt jobb säger Nani: "Chefen är en vampyr. Han ville att jag skulle gå med i De Odödas Legion." Tja, det finns definitivt sämre grupper att vara en del av. Kanske borde hon ha tackat ja.
"Jag ska säga dig en sak. Om du lovar att sluta bråka, lovar jag att sluta skälla på dig, förutom vid speciella tillfällen."
Alla föräldrar eller vårdnadshavare kan intyga hur svårt det är att hitta balansen mellan disciplin och omsorg när man uppfostrar ett barn. Nanis ansvar för Lilo är särskilt svårt att hantera, eftersom hon tidigare bara var hennes syster innan hon plötsligt tvingades in i rollen som vårdnadshavare efter deras föräldrars bortgång. Med tanke på att syskon oftast redan har en småkivande relation, har det inte varit lätt för dem att ändra sin dynamik.
Efter ett särskilt jobbigt bråk säger Nani till en gråtande Lilo: "Jag ska säga dig en sak. Om du lovar att sluta bråka, lovar jag att sluta skälla på dig, förutom vid speciella tillfällen." Det lättsamma svaret lättar upp den tuffa konversationen. Lilo skämtar tillbaka och säger att tisdagar och helgdagar skulle vara bra.
"Det här är du, och det här är din busighets-nivå. Den är ovanligt hög för någon i din storlek."
Det finns inget mer brutalt än att rita ett diagram över någons "busighets-nivå." Trots sina egna upptåg säger Lilo ifrån till Stitch för hans beteende när de är på Nanis restaurang. Hon ritar en bild av honom och fyller i 90 % av teckningen med röd krita för att representera "busig," och lämnar en liten del högst upp på hans huvud ofärgad för att visa det "goda."
Hon säger till honom: "Det här är du, och det här är din busighets-nivå. Den är ovanligt hög för någon i din storlek." Teckningen förstärker effekten av citatet, som i sin helhet är otroligt roligt.
"Spring inte. Tvinga mig inte att skjuta dig. Du var dyr att skapa."
Jumba är verkligen en karaktär utöver det vanliga. Efter att ha skapat Stitch, experimenterat på honom och hållit honom inspärrad, har han dessutom fräckheten att påpeka hur dyr Stitch var att tillverka. När Jumba jagar efter Stitch säger han: "Spring inte. Tvinga mig inte att skjuta dig. Du var dyr." Hans prioriteringar är minst sagt speciella.
Som tur är bryr sig Stitch inte om sin skapares tomma hot. Så kall som denna replik är, blir det ännu finare att se hur Jumba till slut förändras, stannar kvar på Jorden och på sitt eget sätt blir en del av Stitchs nya "familj" i slutet av filmen.
"Vår familj är liten nu, och vi har inte många leksaker."
Bristen på leksaker, som antyder hur tufft livet blivit efter att någon blivit föräldralös, är på ett märkligt sätt ännu mer tragiskt än ett vanligt uttryck för sorg. Barn kanske missade innebörden i Lilos replik:
Det sorgliga och mångbottnade uttalandet som Lilo säger till Stitch när han kommer hem betyder inte bara att hon inte har en stor familj. Det antyder starkt att Lilo och hennes syster har varit tvungna att sälja en del av sina tillhörigheter för att få ekonomin att gå ihop, eller att de inte längre kan fira milstolpar som födelsedagar på samma sätt utan sina föräldrar.
Det faktum att Lilo verkar skämmas antyder också att detta kan bidra till att hon blir retad i skolan. Lilo har troligen behövt göra sig av med några av de sista gåvorna hon fått av sina föräldrar för att kunna fortsätta bo kvar i huset, eftersom Nani inte har ett välbetalt jobb som gör det enkelt att försörja två personer på en inkomst.
"Det här är min familj. Jag hittade den helt själv. Den är liten och trasig, men ändå bra. Ja. Fortfarande bra."
Stitch kommer in i Nanis och Lilos liv direkt från isolering, utan att någonsin ha haft ett hem eller en familj. På samma sätt försöker systrarna Pelekai fylla tomrummet som förlusten av deras föräldrar lämnat efter sig. När de hittar varandra läker Nani, Lilo och Stitch tillsammans.
Så när Stitch blir tillfångatagen igen av sina utomjordiska kollegor ber han om att få säga adjö. Pleakley frågar vem Lilo och Nani är, och Stitch förklarar: "Det här är min familj. Jag hittade den helt själv. Den är liten och trasig, men ändå bra. Ja. Fortfarande bra."Det är fullt förståeligt om tittarna fäller en tår vid det här laget.
"Jag är ledsen att jag bet dig. Och drog i ditt hår. Och slog dig i ansiktet."
Det finns inget som en uppriktig ursäkt från ett barn där de räknar upp sina grymma handlingar. Det är ingen hemlighet att Lilo har haft det tufft på sistone. Det blir inte bättre när hennes klasskamrat Mertle och hennes grupp av medlöpare ständigt retas med henne. Ändå går Lilos instinkt att försvara sig ibland lite för långt.
När Lilo ber om ursäkt till Mertle säger hon: "Jag är ledsen att jag bet dig. Och drog i ditt hår. Och slog dig i ansiktet."
Självklart är den som agerat aggressivt inte villig att acceptera ursäkten trots att hon aldrig själv ger någon. Hon påstår istället att Stitch är "den fulaste hund jag någonsin sett." Det är faktiskt ännu otrevligare än ett slag i ansiktet.
"Oroa dig inte. Hon gillar din rumpa och ditt fina hår. Jag vet, jag läste hennes dagbok."
Alla som har ett yngre syskon borde verkligen hitta en säker gömma för en dagbok som innehåller allt som ett syskon kan använda emot en. Tyvärr misslyckades Nani med detta. För Lilos del är hennes intentioner med att läsa sin systers dagbok inte elaka, men hennes nyfikenhet gör att Nanis känslor för killen hon gillar, David, avslöjas.
För att ge Lilo lite kredd så vet hon att David också gillar hennes syster, så hon försöker vara en "wingwoman", även om det blir ganska awkward. Direkt efter att Nani gått iväg från en konversation säger Lilo till David: "Oroa dig inte. Hon gillar din rumpa och ditt fina hår. Jag vet, jag läste hennes dagbok." På den ljusa sidan är David okej med det och frågar: "Tycker hon att det är fint?"
"Jag kommer att minnas dig ändå. Jag minns alla som lämnar."
Det är ganska tragiskt när en sexåring förstår förlust bättre än personer som är fem gånger så gamla. Lilo förlorade sina föräldrar otroligt tidigt och har ständigt kämpat med isolation i sitt korta liv.
Efter en något svår introduktion till varandra säger Lilo deprimerat till Stitch: "Om du vill gå, så kan du." När Stitch redan har hoppat ut genom fönstret, tillägger hon: "Jag kommer att minnas dig ändå. Jag minns alla som lämnar." Usch.
Lilo trodde att hon hade fått en vän för livet (något som hon önskar sig), men det är smärtsamt att se en så stor hjärtesorg i ett så ungt barn som känner sig övergiven på sin bästa dag. Lyckligtvis stannar Stitch kvar och blir den vän Lilo så desperat behöver.
"Även söt och fluffig!"
Stitch känner till sitt eget värde och vill att alla andra också ska veta det. När Stitch slåss mot Gantu, kaptenen för den Galaktiska Federationens flotta, kallar han honom en "avsky."
Det var lite otrevligt, så Stitch svarar med ett hårt "Dumskalle!" Under tiden säger Gantu: "Du är avskyvärd, du är bristfällig, du är fruktansvärd."
Tydligen har Stitch fått en känsla för humor och självkärlek med sin nya familj, så han skriker tillbaka, "Även söt och fluffig!" Självförtroendet klär honom.
"Ohana betyder familj. Familj betyder att ingen blir lämnad bakom eller bortglömd."
Ohana är utan tvekan den största lärdomen från Lilo & Stitch. Temat om att aldrig lämna sina nära och kära bakom sig – oavsett om de är släkt med blod eller inte – är en viktig lärdom för människor i alla åldrar. Oavsett hur många gånger Lilo ställer till problem för sin syster, eller hur många gånger Nani blir frustrerad på Lilo eller Stitch, så samlas de igen till slut.
Eftersom Stitch skapades i ett laboratorium utan en "familj" i traditionell bemärkelse, är detta ett viktigt begrepp för att verkligen få honom att förstå hur viktig villkorslös kärlek är. En handfängslad Stitch personifierar den hawaiianska andan när han tröstar en gråtande Nani när han tas bort, och upprepar hennes ord och säger till henne: "'Ohana betyder familj. Familj betyder att ingen blir lämnad bakom eller bortglömd." För sin del blir Nani förbluffad och rörd över att höra detta reflekteras från Stitch.
